LINA STENQVIST
Metamorfoser (2020)
Startpunkten till Metamorfoser var molnformationer, närmare bestämt upplevelsen av att titta upp mot skyn och se hur molnen konstant är i rörelse, hur det sakta men säkert alltid sker någon typ av förskjutning. Ingenting är egentligen statiskt. Utställningen handlar alltså om övergående skeenden och rörelser av olika slag; den handlar om tid och föränderlighet, livsstadier, mänskliga relationer, kroppar och platser som ändras – vilka precis som molnen konstant övergår i något annat och får nya former och betydelser. I egenskap av både konstnär och religionsvetare är det precis denna typ av existentiella funderingar som föder Lina Stenqvists skapande.
Vi möts av verk med landskap som tycks omhöljda av en tjock dimma – kanske landskap som enbart genomgår en visuell förändring medan dimman ligger tät, eller landskap som sakta genomgår en mer beständig fysisk förändring över en längre tid. Målningarna är baserade på Stenqvists fantasier och minnesbilder av diverse naturupplevelser, så det att landskapen är snudd på oigenkännligt upplösta av dis kan även representera hur minnet av en viss plats ofta förändras eller bleknar med tiden. Konstnären beskriver själv att det handlar om att skapa mer intuitiva landskap eller själva sinnebilden av ett landskap, snarare än ett rent avbildande av natur. Målningarna går i dovt gråblått men likväl bjärt rött och ockra, och har ett romantiskt, mystiskt eller till och med melankoliskt sken över sig.
I utställningen syns även människofigurer som nedsänker sig själva i olika vattensamlingar och genomgår någon typ av fysisk eller spirituell transformation. Figurerna är ofta bortvända från oss eller görs otillgängliga för oss på annat sätt – en anonymitet som tydliggör hur Stenqvist uttrycker sig om mänskliga eller universella fenomen snarare än personlighetsspecifika sådana. De avskalade målningarna pockar inte högljutt på uppmärksamhet, utan det är en påtagligt tyst bildvärld som skildras, liksom figurerna och landskapen existerade i sitt eget vakuum. Ett stämningsfullt drag som påminner om uttrycket i Edward Hoppers måleri.
Lina Stenqvist (f. 1967) bor och är verksam i Stockholm. Hon är utbildad vid École Municipale des Beaux-Arts i Paris, Frankrike liksom vid Konstfack i Stockholm. Konstnären har presenterats i separat- och grupputställningar i Stockholm. Stenqvist finns representerad i Haninge kommun och hos Statens konstråd.
Metamorfoser (2020) var konstnärens tredje separatutställning på Galleri Eklund och visade 14 målningar på temat föränderlighet och naturliga övergångar.
Lina Stenqvists skapande kretsar ofta kring teman såsom ensamhet och konsumtion, upplösta och abstrakta landskap, och vad hon kallar för sakrala fragment. Till grund för samtliga dessa uttryck ligger sökandet. Då Stenqvist även är religionsvetare och dessutom baserad i Sverige – ett av världens absolut mest sekulära länder – är sökandet efter en tro och mening i religionens ställe, högst intressant för henne och något som genomsyrar hennes konstnärskap. Stenqvists inspiration kommer från vårt samtida sätt att leva och vara, liksom existentiella funderingar och diverse ikoner.
Vare sig Lina Stenqvist målar landskap, stadsbilder eller interiörer har de avskalade miljöerna ofta en påtaglig stämningsfullhet, ett lugn eller kanske rentav en tomhet i sig. Människorna som skildras i dessa miljöer är dessutom ofta bortvända från oss eller görs otillgängliga för oss på annat sätt. Det att Stenqvists människofigurer ofta görs mer eller mindre anonyma i sin ensamhet tydliggör hur konstnären uttrycker sig om mänskliga eller universella fenomen snarare än personlighetsspecifika sådana. Det finns dock något typiskt skandinaviskt i hur hennes människor rör sig i bilderna, hur de lever sina liv och utför sina dagliga ärenden i detta individualistiska samhälle där en sköter sig själv och inte behöver förlita sig på någon annan. Eller störa någon annan. Även i de fall konstnären målar flera personer i samma miljö är det knappast någon vidare samvaro som delas sinsemellan, utan människorna framstår här som än mer inåtvända än när de faktiskt skildrades ensamma. Stenqvists sceniska, tysta bildvärld har drag som påminner om Edward Hoppers måleri.
Lina Stenqvists människor shoppar, promenerar, går på massage eller sitter ner för en fika och är alla påtagligt i sina egna bubblor. Dessa sysslor har kanske i viss mån ersatt den religiösa tron och praktiken, och många skulle nog idag vara betydligt mer benägna att gå till ett shoppingcentrum eller spa än till en kyrka eller annan plats för gudstjänst. Vi har hittat sysselsättningar som kompenserar för, eller agerar i, andlighets ställe. Inte minst media och samtidens bombardering av mediebilder har här spelat in i vilka alternativ vi nu vänder oss till istället i sökandet efter en annan typ av mening i livet. Men det är inte bara en solitär tillvaro i en negativ bemärkelse som skildras i Stenqvists målningar – likaså får skönheten i denna tillvaro utrymme. Skönheten i att gå in i sig själv och stilla kontemplera medan en tar en skogpromenad utan förutbestämd destination, eller friheten i att inte vara andra till lags eller tillgjord på något sätt. Bara att få vara.
Konstnärens landskapsbilder är mer eller mindre upplösta till formen och baserade på hennes fantasier och minnesbilder av diverse naturupplevelser, vilket kan resultera i kallt blåa typiskt nordiska landskap men likväl bjärt röda dito. Hon beskriver själv att det handlar om att skapa mer intuitiva landskap eller själva sinnebilden av ett landskap, snarare än ett rent avbildande av natur. Dessa målningar kan framstå som romantiska, mystiska eller melankoliska; där till och med träden kan se ensliga ut på ett liknande vis som i Stenqvists människoskildringar. Stundtals är det något som skaver i landskapsbilderna och de ter sig inte helt och hållet trygga, utan det är något suggestivt som dröjer sig kvar vid betraktandet av dem.
Dessutom skapar Stenqvist målningar som hon kallar för sakrala fragment. Målningarna är inspirerade av religiösa ikoner men där enbart fragment av dessa återstår, inte så mycket i själva motivet men mer i kompositionen och färgvalen. Liksom en metafor för det moderna svenska samhället där enbart fragment av det religiösa kvarstår handlar dessa målningar om att skapa en laddning i bilderna som ruvar under ytan. Stenqvist målar här med stora penseldrag och spackelskrapor i lager på lager, där underliggande färg – ofta skinande vitt eller gyllene toner – skapar som ett ständigt närvarande invärtes ljus som skiner igenom verken. Det finns en avsaknad av detaljer här liksom enbart en användning av rena färger och kompositioner med exakta linjer; kort sagt en tydlig ordning vilken återkopplar till den många gånger så rigida religiösa strukturen.
Lina Stenqvist’s paintings often deal with themes such as loneliness, consumption and dissolved, abstract landscapes. The process of searching is vital for her artistic creativity. As Stenqvist also is a religious scholar and based in Sweden – one of the world’s most secular nations – the search for faith and meaning in the place of religion is highly relevant to her and permeates her artistry. Her inspiration comes from observing our contemporary way of life and being, as well as existential considerations and various icons.
Regardless of if Lina Stenqvist is painting landscapes, cityscapes or interiors – the pared down environments often have a palpable ambience, calm or stillness to them. The human figures depicted in her paintings are often turned away from the viewer or are otherwise made unavailable to the viewer’s gaze. As her figures are consistently made more or less anonymous, it becomes clear how the artist is expressing herself on human or universal phenomena rather than ones specific to various individuals. There is, however, something distinctly Scandinavian in the movement of her figures in the paintings; in how they lead their lives and carry out their errands in this individualistic society where one minds one’s own business and do not rely on anyone else. Or bother anyone else. Even in cases where Stenqvist paints several people in the same environment, there is hardly any sense of community between them, and they actually appear more introverted than when they were depicted alone. Her scenic, quiet imagery has features reminiscent of the painting of Edward Hopper.
Lina Stenqvist’s figures go shopping, take walks, get massages or sit down for a coffee and are all visibly in their own bubbles. Perhaps these activities have replaced religious faith and practice to some extent – where many of us are far more likely to go to a shopping centre or spa than to a church or another place of worship. We have found activities that compensate or act in the place of spirituality. But it is not only a solitary existence in a negative regard which is portrayed in Stenqvist’s paintings – the beauty of this way of life is also seen here. The beauty of connecting with oneself and peacefully contemplating as one is taking a walk in the forest without a certain destination in mind; or the freedom of not having to please others or faking in any way. The pleasure of simply being.
The form of the artist’s landscapes is to some extent always dissolved and based on her fantasies and memories of various nature experiences. This might result in paintings of typically Nordic landscapes in cool blues, but just as well bright red ones. She describes how her paintings convey intuitive landscapes or the essence of them, rather than a pure depiction of nature. These works may appear as being romantic, mysterious or melancholic; where even the trees can look solitary in a way similar to her human figures. Occasionally there appears to be something beneath the surface of these images and they do not seem completely safe, something lingers after watching her evocative landscapes.
Lina Stenqvist (b. 1967) resides and works in Stockholm. She attended École Municipale des Beaux-Arts in Paris as well as University of Arts, Crafts and Design in Stockholm. The artist has held several solo and group exhibitions in Stockholm. Stenqvist is represented at Public Art Agency Sweden and Haninge municipality.
Text av Sandrina Cerda, Galleri Eklund