MARTIN JONSSON
MARTIN JONSSON – CV
Chimär (2019)
Influenserna till Martin Jonssons enigmatiska, mörkmustiga oljemåleri är många. Konstnären har en bakgrund inom det surrealistiska måleriet och hans bildvärld bär återkommande spår av Magritte, men genom åren har Jonsson velat renodla sitt måleri och göra det mer modernt. Den springflod av fantasifulla idéer som kommer över honom vid skapandet av varje verk kristalliseras numer till enbart en central idé som tillåts komma till uttryck i målningen, eller enbart en central handling som utförs. Jonssons kompositioner har således blivit desto mer enkla men narrativet än mer dramatiskt och kraftfullt; oftast med en ensam person som upptar bildytan och skapar ett tydligt blickfång.
Utöver det surrealistiska måleriet kan även fotografi och naturvetenskap anges som inspirationskällor. Många gånger har de tidstypiska kläder som kan ses i fotografier från sekelskiftet 1900 agerat som startgnista till en målning, eller för all del en viss pose, ett uttryck eller ljus i det äldre fotografiet. Jonsson är dessutom intresserad av naturvetenskapliga experiment och kemiska reaktioner; hur grundämnen reagerar, smälter, ryker och brinner och applicerar sedan dessa fenomen visuellt i hans konst. Han kan fråga sig hur det skulle te sig om det istället var en klänning, ett ansikte eller ett landskap som hade en liknande reaktion och betedde sig på ett oväntat vis. De svävande eller uppvirvlande molnen i Jonssons målningar har kommit till uttryck efter studium av allt från vulkanutbrott, atombomber och raketstarter till skräckfilmer och holländska landskapsbilder. Hans teknik liknar en typ av collage, där fragment från allt ovanstående råmaterial sammanfogas till egna unika kompositioner i målningar fyllda av kontrast, mystik och lek.
“Människorna i mina målningar är ofta sysselsatta med omöjliga uppgifter eller fångade i absurda situationer. Jag vill skapa en stämning av förundran och mystik – att målningarna ställer fler frågor än vad de besvarar”, säger Martin Jonsson.
Trots att det ofta figurerar människor i Martin Jonssons bildvärld är det knappast porträtt av specifika personer som konstnären skapar. Oavsett om han skildrar en vuxen eller ett barn, en kvinna eller man, är människorna snarare symboler och agerar som budbärare av bilden i Jonssons surrealistiska värld. Ofta är människorna bortvända från oss eller har på annat sätt gjorts otillgängliga för närmare granskning av vilka de är och vad de egentligen gör. De tycks tyst och stilla röra sig bort från betraktaren, inåt i målningen och mot något okänt, vilket exempelvis kan representeras av ett bemålat skynke eller målarduk, ett mäktigt moln eller bara ett svart tomrum. Människofigurerna är alldeles isolerade i deras utforskande av omgivningen och på ett subtilt vis förmedlas en underliggande kuslighet.
En återkommande filosofisk detalj är de frodiga, gröna skogslandskapen med solljus och klar himmel som enbart existerar som en projektion på en veckad filmduk eller målat på canvas i konstnärens bildvärld, men är omgärdade av en markant annorlunda verklighet – en ökenliknande, apokalyptisk miljö eller totalt mörker. Konstnärens målningar tycks illustrera hur en verklighet upphör för att övergå i en annan typ av verklighet som sedan fortsätter i en oändlig rymd fylld av ovisshet. Eller kanske snarare hur illusionen om en verklighet går upp i rök precis som Jonssons människofigurer åskådliggör målarduken eller drar undan skynket likt en kuliss. En undran väcks om vad som är verkligt i målningarna och vad som är skenlandskap, måhända en metafor för vår egen vardag, vad vi anser som verklighet och dess inbördes illusioner.
Martin Jonsson (f. 1979) bor och är verksam i Stockholm.
Chimär (2019) var Jonssons andra separatutställning på Galleri Eklund och visade oljemålningar som, precis som utställningstiteln angav, kretsade kring temat illusion eller fantasifoster. ”Chimär” kan även betyda själslig föreställning som bygger på feltolkning av någon företeelse i verkligheten, eller en vild och orealistisk önskedröm.
The influences to Martin Jonsson’s enigmatic, rich and dark paintings are many. The artist has a palpable background in surrealist painting with an imagery that is occasionally reminiscent of e.g. Magritte. However, throughout the years Jonsson has strived to purify his painting and make it more contemporary in style. The flood of fantastical ideas that come over him as he is creating his works is now crystallized into one central idea that is expressed in each painting, or one central activity being carried out. Jonsson’s compositions have thus become simplified but the narrative all the more dramatic and forceful.
“The people in my paintings are often occupied with impossible tasks or caught in absurd situations. I would like to create a sense of wonder and mystery with my paintings, and for them to raise more questions than they actually answer”, Jonsson says.
Aside from surrealist painting, Jonsson is also inspired by photography and natural sciences. Oftentimes, various elements in photographs from the turn of the 20th century have inspired one of his works – be it a certain light, garment, pose or facial expression. The artist is also fascinated by scientific experiments and chemical reactions; how various materials react, melt, smoke and burn, and applies these phenomena visually in his art. Jonsson might for instance ask himself what it would look like if it instead was a dress, a face or a landscape that had a similar chemical reaction and acted in an unusual way. The hovering or upwards whirling clouds are also the result of Jonsson’s studies of volcanic eruptions, atomic bombs and rocket launches as well as horror films and Dutch landscape painting. His technique is a kind of collage that combines fragments of all of these sources of inspiration into his own unique compositions and paintings filled with contrast, mystery and play.
A recurring philosophical detail are the lush green landscapes with sunshine and clear skies that only seem to exist as a projection on a pleated film screen, curtain or painted on a canvas in Jonsson’s paintings. These landscapes are often surrounded by a markedly different reality – a desertlike, apocalyptic environment or total darkness. His paintings seem to illustrate how one reality ceases and merges into another kind of reality which in turn continues in an infinite uncertain universe. Or perhaps what is seen here is how the illusion of a reality goes up in smoke, as the people depicted in Jonsson’s paintings recognize the canvas in front of them or pull away the curtain like a stage prop. It is unclear what is real in the paintings and what is an illusory landscape – perhaps in itself a metaphor for our own everyday life and what we consider as reality with its inherent illusions.
Martin Jonsson (b. 1979) resides and works in Stockholm.
Chimera (2019) was Jonsson’s second solo exhibition at Galleri Eklund and showed oil paintings which, as indicated by the exhibition title, revolved around themes of illusion or fantastic figments of the imagination.
Text av Sandrina Cerda